Jag har räknat på det och kommit fram till en formel.
Kuttra7 + 6 > 6
Kuttra7 + 6 är mycket mer än 6
6 = 6
lördag 28 november 2009
Flygande start
"Såna som du är de första vi skjuter om det blir krig", sa en gammal skolkamrat till mig.
Det är konstigt att jag fastnade för en officer och en gentleman, för det är Rospiggen. Inte är jag förtjust i uniformer heller, inte ens den stiliga mässdräkten, men den här morgonen var han klädd i min smak. Han såg verkligen bra ut i kakioverallen och han var mycket glad för att han skulle få åka med i en ny flygplanstyp. Min Rospigg älskar att flyga. Det är det värsta jag vet. Det är inte ofta han får tillfälle att använda overallen. Jag lyssnade intresserat medan han ännu en gång förklarade alla fickors funktion. På knät var en kartficka, det kom jag i alla fall ihåg. I mitt smyckeskrin låg den pyttelilla söta nödkompassen, som hörde till nödpacken ifall man måste skjuta ut sig ur kabinen. I halsen hade han en liten scarf knuten. Scarfens färg talade om vilket förband han tillhörde. Jag vet inte om jag uppfattade allt rätt, när han pratade om G-krafter började jag i mitt huvud planera för kvällsflygningen.
"Vänta", sa jag innan han gick ut genom dörren. "Jag ska rätta till scarfen."
Jag låtsades att jag rättade till den, men i själva verket var den perfekt knuten, det var bara min hand som ville vara i hans nacke.
På eftermiddagen ringde en av hans jobbarkompisar och frågade efter Rospiggen, jag talade om att han var ute och flög.
"Då ska du inte bjuda på bruna bönor idag", sa jobbarkompisen.
"Vadå?" Jag undrade om Rospiggen berättat om den bruna linssoppan.
"När piloterna har en officer med passar de på att göra stigningar och loopar ... "
Ojdå, Rospiggen som är så åksjuk.
"Jag har lagat bruna bönor!" hojtade jag glatt när Rospiggen klev innanför dörren på kvällen. Jag förstår inte att jag måste vara så elak. Han blev grön i ansiktet. Sen var det jag som fick bädda ner honom. Han var rätt ynklig.
"Det var bara att slita av sig syrgasmasken och spy i en påse", berättade Rospiggen. "Men sen blev det svårt ... "
"Stackars du", tröstade jag och lade en fuktig handduk på hans panna.
"... jag visste inte hur jag skulle hålla påsen! Vi flög ju upp och ned!"
Sen släckte jag lampan och smög ut ur sovrummet med datorn. Jag tittade på räknarna jag installerat tidigare på dagen. En som skulle räkna ned antalet dagar, och en som skulle räkna ... Räknaren stod på noll. Det blev en flygande start med kraschlandning.
Love lifts us up where we belong ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)