"Och där låg hon redan naken i tamburn", skrålade jag glatt och höjde rödvinsglaset och skålade med mig själv, men kom av mig när jag sänkte blicken.
Hur skulle jag kunna fresta med det här? Vad hade jag ställt till med? Glädjen minskade i ett slag, det kunde inte ens matlagningsvinet kompensera. Det såg inte aptitligt ut. Och snart skulle han komma hem från jobbet. Jag hällde upp den bruna linssoppan i en vit fransk soppskål på fot, en sån där med små lejonhuvud eller vad det är, som två knoppar på sidorna.
Sen fick han förstås trösta mig.
"Jag vill också bli författare", snyftade jag.
"Jaadå", sa han och strök mig lugnande över håret. "Det kan du bli. Och rik!"
Det tände han minsann på! Pengar! Inte min matlagningskonst.
Vi hade varit på bio kvällen innan och sett Julie & Julia. Julie ville bli författare, men hade inte fått något publicerat. Hon startade ett projekt; att laga sig igenom alla rätterna i en kokbok av Julia Child. Under ett år lagade hon över 500 franska rätter, samtidigt som hon bloggade om det. Matlagningen var både till glädje och besvär för Julies man. Sen blev det en bok av bloggen. Och sen en film.
"Du får hitta på ett eget projekt", sa han när han tröstat mig färdigt och vi låg där och kramade varandra. "Du ska nog inte laga mat ... Min lilla duva."
Han retar mig och kallar mig så ibland, han tycker att jag kuttrar när jag är på det humöret. När vi talar lite förtroligt, om ni förstår vad jag menar.
"Skriv om något du tycker om att göra!"
Då såg jag på honom och skrattade så att det kluckade. Det måste varit vinet, för linssoppan hade jag inte smakat, medan han däremot ätit två rejäla tallrikar.
"Det här kommer att bli ett roligt år!" kurrade jag. "Men jobbigt!"
Sen sträckte jag mig efter min laptop, jag har den alltid vid sängen, och skrev rubriken på min nya blogg: SAMMA KUTTRA
Upside down Diana Ross
(På G! Men lugn, sånt här kan inte forceras fram.
Kuttra7, inte 6!)
